Hejhejhej!

Igår hade jag en rätt så jobbig dag, jag var supertrött hela dagen och kände mig irriterad men förstod inte varför. Jag somnade även överallt och var superutmattad. Senare på kvällen insåg jag att det var p.g.a jag haft en stor ångest över det som skulle hända idag, alltså Frans skulle tävla i styrkelyft och jag tycker det är jättejobbigt att sitta själv bland massa människor jag aldrig träffat förut, i sådana situationer har jag aldrig känt mig mer oälskad än där, jag blir så otroligt rädd och vill bara åka därifrån vilket jag gjort från hans tidiga tävlingar men skyllt det på något annat och inte förstått att det är p.g.a ångesten jag får av folkmassor och att vara ensam bland dem. Jag blev alltså jätterädd igår och grät supermycket, jag blev inte bara rädd över situationen jag skulle hamna i utan även också hela mitt liv, en tar liksom inte bara ut det över en sak (den saken det faktiskt är, utan över allt i ens liv). Jag var stressad över att jag skulle åka hemifrån kl 7 med Frans och bara stirra till kl 11 när det börja, å var rädd för att vara i vägen. Jag var också rädd för att känna mig ensam och dum. Men som tur är så ville Frans mamma följa med och vi åkte dit tillsammans när det började kl 11 till 16:30 ungefär, tyvärr hann vi inte se sista lyftet då vi behövde åka hem och passa en tid, men annars hade vi stannat.

I början var det jättejobbigt och jag var fylld av ångest å grät i publiken några gånger trots Frans mamma var där men det hjälpte verkligen otroligt mycket att hon var där annars vet jag aldrig hur jag hade hanterat det. Men efter en liten stuind blev det faktiskt roligt å vi hade roligt hela tiden, jag trivdes t.o.m å ångesten försvann. Det var så underbart att jag klarade mig igenom det å inte alls kände mig obekväm å kunde liksom prata med folk! det brukar jag bara kunna om jag druckit. Śupernöjd.
 

Kommentera här: